Nu så har jag suttit och funderat ett tag. Eller, det var faktiskt medans jag var ute och gick som tanken kom upp i mitt huvud. Jag kom på vad vänner verkligen är!Vänner är som skor! Man älskar sina gamla skor, dom är så härliga att ta på sig och dom gör aldrig dina fötter illa. Dom förstår varför du väljer dom vägarna du gör, men dom har börjat tröttna på att alltid gå åt samma håll. Så när dom gamla skorna är helt utslitna och man inte kan använda dom mer, då måste man köpa ett par nya. Man måste gå i timmar i affärer innan man hittar de rätta skorna, eftersom att man väljer dom med omsorg. När man väl prövat ett par som man gillar, ja då köper man dom. Men under en viss tid så verkar det som att dina nya skor hata dig, medans man går in skorna då får man skoskav, såriga fötter och man upptäcker att skorna inte alls är så perfekt som dom ser ut att vara. När man ska ut och gå med sina nya skor så går dom inte i din riktning och dom förstår inte varför du alltid väljer att gå dom svåra och jobbiga vägarna. Men tids nog så förstår dom, och då kommer dom aldrig att lämna din väg, dom kommer att följa dig till världens ände. haha, nu så vet jag inte om det är någon som fattar vad jag menar, men jag ville bara säga de...Ha de bra alla freaks :D

Jag är nu riktigt förbannad!Jag kan bara inte fatta det!Är världen på väg mot sitt slut!?Det ska alltid vara något fel men detta tar ju fan priset!Har det blivit en trend att vara deprimerad eller?Jag känner nu 3 som vill begå självmord, och 2 av dom tänker väldigt allvarligt på detta också. Min bästa kompis rymde hemmifrån. Och nu så har jag fått reda på att en av mina vänner skär sig själv! + att alla mina andra vänner också mår skit!Asså, jag blir bara så jävla trött på allt,jag vill bara bort! Jag bär på en massa mörka hemligheter som jag inte får berätta för någon, men jag vet att jag inte kommer att klara av att bära dessa hemligheter själv. Men sammtidigt så vill jag inte svika dom som litar på mig genom att berätta för någon annan! Jag är bara så jävla förvirrad och förtvivlad! Jag vet inte vad jag ska göra och jag kommer snart att bryta ihop! Jag är rädd för att jag inte har innsett hur jäkla allvarligt detta är. Men jag är även rädd för att detta ska drabba mig själv.Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag vill bara ställa mig upp och kasta ut hela jävla datorn genom fönstret!!Jag vill skrika så att hela jävla världen kan höra mig!Va fan är det som händer!Men det lungt, säkert, jag mår bra......jag mår bra

Nu så sitter jag här igen, lite fundersam som jag ofta är. Nu är det så här att ni kanske har börjat att tröttna på mig och mina problem, eller?Jaja,då får ni dra någon annan stanns för jag har jävligt många problem...Men nu så vill jag bara säga att jag håller på att bli galen! Jag är så jävla kär, inte bara i en viss kille nu utan i en musikstil! ROCK! Det har stigit mig åt huvudet!Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill starta ett band men känner ingen som jag tror skulle vilja vara med i det men, men. Jag vill släppa lös rockaren inom mig! Men det verkar inte finnas någon som skulle vilja hjälpa mig med det. Jo, jag vet att det finns i alla fall en, Adam men sorry, du är för långt i från mig. ÅÅÅ, IBLAND VILL JAG BARA STÄLLA MIG UPP OCH SKRIKA!!!

Hej!Jag heter Therez, ja Therez med Z.Många tror att jag stavar det så för att jag vill stå ut.Jag är nu 15 år och väldigt förvirrad. Jag har rött hår,inte färgat utan det är helt naturligt. Jag älskar att dansa ,lyssna på musik och även sjunga till musik.Innan, när jag var liten så hade jag så lätt för att säga vad jag tyckte och ville. Jag brydde mig inte om vad andra tyckte. Men på senare tid så har jag börjat att tänka mig för innan jag yttrar mig. Jag är inte rädd för att folk ska ifrågasätta mina åsikter, utan för att, ja helt enkelt bli klassad för knäpp, idiot, psykad m.mDet är inte svårt att bli klassad som detta i vårt samhälle eftersom att så fort som folk ser något annorlunda så attakerar dom det/den. Hur som helst så vet jag inte riktigt hur jag ska göra längre.Jag vet inte riktigt längre...Jag har det inte så lätt. Ja jag vet, nu låter det som om jag tycker synd om mig själv. Om jag ska erkänna så kanske jag gör det också lite. Det har alla rätt till att göra ibland. Men hur som helst så är det bara så att jag har svårt att vara mig själv bland mina vänner. Dom skulle inte förstå mig om jag visade vem jag egentligen vill vara. Du förstår, Mina vänner är väldigt modemedvetna och dom bryr sig väldigt mycket om vad andra tycker om dom. Dom gör,klär sig och lyssnar på allt som är inne. Så fort som de dom lyssnar på blir omodernt så måste dom köpa nya skivor och lära sig texterna till nya sånger så att dom kan sjunga med sina falska vänner som dom egentligen inte bryr sig så mycket om. Dom lyssnar ibland på techno,ibland på hiphop o.s.v Kan dom inte hålla sig till de dom gillar?Måste dom tycka som alla andra?Jag känner mig redan utanför och vågar inte berätta för mina vänner vem jag egentligen vill vara för jag är rädd att bli utstött. När vi går förbi någon på stan som jag tycker har en hel häftig klädstil, då säger genast en av mina vänner "asså kolla vad han/hon har på sig, hur vågar han/hon gå ut så?", vissa gånger så säger jag vad jag tycker. Att jag helt enkelt gillar de. Men då stirrar dom på mig som om jag vore nått jävla missfoster. Så därför så håller jag oftast tyst när jag är t.ex i skolan på so-lektionerna,där diskuterar vi ofta om en massa olika saker. Där är jag tyst. Men då så kommenterar alla att jag är tyst, men det är väll rätt självklart att jag är tyst när man vet att folk bara trackar ner en när man säger vad man tycker.eller? Det kanske bara är jag som känner såhär.Jag kanske inte är så stark som jag tror. Jag har alltid trott att jag inte skulle bry mig om vad andra tycker. Att jag kan stå emot grupptrycket. Jag kanske hade fel..."Everyone says that you should follow your heart and not you mind, but what can you do when your heart can't find the words and your mind says it all"Av: Therez Erlandsson

Vilken press jag känner just nu.Mina föräldrar tjatar om att "snart så är det dags att välja gymnasium?" och "vet du nu vilken linje du vill gå?" eller "vet du vad du vill bli?"Jag menar hur ska en virrig, 15 årig tjej som jag kunna veta vad jag vill bli?!Det finns ju så mycket att välja på!läkare,pilot,optiker,polis,designer,veterinär,a
rkitekt, datoringengör,butiksägare,skådespelare,jurits och så mycket mera...jag menar hur sjutton ska jag kunna bestämma mig?Det är tur att jag har hela 9:an på mig att välja också.Annars så hade jag nog inte klarat det heller.Mina föräldrar tror att jag klarar mig bra i skolan,men dom vet inte så mycket jag får kämpa för att lyckas få G i matte.Dom vet inte heller vilken press som dom lägger på mig!Men nu så ska jag fortsätta att se på filmen "White man can't jump" som går på kanal 6.Och så ska jag äta mina jungelvrål!Jag har blivit helt beroende av dom!Men ha de gött alla härliga människor!

Tja..nu så sitter jag här med min förevigt trogne vän, datorn. Det är en otroligt varm dag.Alla mina polare är på semester någonstans och jag sitter ensam kvar,tack gode gud för msn!jag har minst öst i mei 2 liter vatten redan,okej det kanske inte är så redan eftersom att klockan nu är 17.56 men, men. Emma sov över här i går,så ni kan bara tänka er hur mitt rum ser ut,jag ska ge er en ledtråd,de liknar vietmankriget.Men nu så har jag städat det så jag är faktiskt lite stolt:)det var allt för nu, ha de bra nu så ses vi senare...

Jag vet inte var jag ska börja. Jag blir bara så jävla förbannad. Jag skulle ut och handla ett par jeans idag. Jag testade typ alla i hela butiken och det fanns bara ett enda par som passade mig. Och mina kompisar tycker att jag är rätt så jättesmal. Inte konstigat att så många tjejer svälter sig för att komma i ett par jeans. Det är väl klart som fan att man får en dålig självuppfattning!Sen så har man ju blivit sviken av 2, så kallat bästa vänner i dag men jag känner inte för att berätta riktigt, rädd för att brista ut i tårar igen. Men tack för att jag har en sådan vän som Adam.Jag känner inte för att skriva mer i kväll.Ha det bra alla skumma människor som finns uti vår värld...

..jag här och skriver, jag inser först nu hur länge sen det var sen jag skrev sist. Men jag har haft så mycket att göra. Och skolan blir inte lättare bara för att de nu börjar bli dags för sommarlov. Men som tur är så har jag Emma. Hon är ljuspungten i mitt liv och jag älskar henne så mycket! Detta blir nog inget långt inlägg, för att min mor står i dörren och pratar till mei, med sin vänliga röst som bara mödrar kan ha. Du vet den där rösten som låter riktigt arg och som man tror ska explodera när som helst. Det finns två saker som du kan göra när du hamnar i en sådanhär situation.Antingen så gör du som din mor säger och då lugnar hon genast sei och lämnar dei i fred för ett tag, innan hon kommer tillbaka igen och börjar gorma. Eller så säger du det hon absolut inte vill höra och då börjar hon gorma och skrika på dei direkt och då får ni det överstökat. Jag tror att jag välger alternativ 2 idag. Jag kommer in och skriver lite mera senare.Ha det bra...